när de ringde upp mig ca 30 min efter jag fått beskedet att de hade en lever till mig för att fråga om jag ville medverka i tv-serien sjukhuset sa jag instinktivt: JA!!!
Innan operationen hade jag som många andra sökt information men hittat väldigt lite. Ville gärna visa andra hur det är. MEN jag tackade bara ja till två avsnitt istället för tre som de ville ha. Jag ville inte filmas timmarna innan operationen, livet var ju kaos då, skulle jag överleva? skulle jag se mina barn igen? tårarna rann ständigt! Jag skrev heller inte på något så de inte skulle kunna sända något om det inte gick bra. Men de filmade nästan hela transplantationen och sen även ett avsnitt från intensiven. Allt gick ju bra och avsnitten visades i tv efter att jag skrivit under pappren och godkänt allt. Likaså hade jag telekontakt med dem ett par gånger innan de visade avsnitten och hade då kunnat hoppa av karusellen, men jag ville att de skulle visa hur det är. Har avsnitten hemma på dvd som de skickade hem till mig och jag har sett dem flera gånger även på webben. Det är avsnitt 13 + 14 i säsong 4 (om jag inte minns fel). För mig var det viktigt att visa hur det går till!
Visst tycker jag även det är kul med andra tv-inspelningar men då behöver man ju inte synas och vara huvudperson och det är skönt! Att vara publik är en enorm energikick.
Skulle någon fråga mig igen om jag skulle ställa upp i tv om levertransplantationer så skulle jag säga JA igen, ingen tvekan! Ämnet står mig nära och är det viktigaste och jag känner mig oerhört engagerad i organdonationer då svenskarna blir alltmer mindre benägna att donera, men de vill gärna ha.
Själv hade jag tur att endast vänta 2,5 månad trots att jag har blodgrupp A- som enbart 7 % svenskar har och det är jag oerhört tacksam för eftersom jag ju var sämre än de trodde innan när de väl öppnade min kropp på operation.
På torsdag är det ny provtagning och koll hos Dr, denna gång vanlig rutinkoll samt svar på en del andra undersökningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar