Före min levertransplantation och första dagarna efter...

Vart snabbt dålig under semestern och 1/8 2008 åkte jag till akuten med njursten. Senare visade det sig att mina levervärden blivit mycket sämre och jag visste ju att jag var leversjuk tidigare men inte att det så fort blivit så mycket sämre. Låg mer eller mindre på sjukhus till mitten av oktober. Sen tredje veckan i september stod jag i kö för levertransplantation och mellan oktober till december mådde jag avsevärt mycket bättre och hade gått ner 21 kg i vätska min kropp samlat på sig. När vi träffade transplantationsteamet första gången sa de att när de ringer så blir det troligast en ojämn vecka då uppsala har förtur då och stockholm under jämna veckor och att samtalet oftast kommer efter kl 20.00 och under natten, så jag levde med mobilen med mig under denna tid. En tid fylld med smärta, oro och många sömnlösa nätter fulla av gråt. Dessutom har jag en av de ovanligare blodgrupperna så oron att de ingen ska hitta gör mig ju ännu mer ledsen.

Den 11/12 vilade jag på dagen, vid kl 15.00 ringer telefon och i luren har jag professor Ulf från akademiska som är med i transplantationsteamet, han frågar om jag vill ha den lever de hittat till mig. Självklart säger jag JA!!!! Ringer hem Danne (maken) från jobbet och barnen. Berättar vad som är på gång. Ska in till sjukhuset mellan kl 20-22 och opereras under natten. En halvtimme efter första samtalet ringer narkosläkaren och undrar om jag vill ställa upp och visa min operation på tv3 och programmet sjukhuset och jag säger ja.

Vi köper hem kina mat och jag packar min väska, vi fixar barnvakt (Dannes föräldrar) och jag är nervös, orolig och gråter en del, vet att operation innebär en risk att inte överleva. Barnen gråter och strax efter kl 20 åker vi till akademiska sjukhuset. Jennifer, vår 8-åring frågar Danne om jag ska åka till sjukhuset och dö nu! Detta är en sak som jag fortfarande kan gråta över bara jag tänker på det. Men även Josephine 12 år och Victoria då 10 år är också medvetna om vad som sker. Väl framme skrivs jag in och jag får göra lungröntgen och ta 17 rör med blod samt lämna urinprov. Har en sjuksköterska från kvällskiftet som stannar kvar och är med mig tills långt in på natten. Sen går tiden och jag kan inte vila och slappna av. Säger nej till att bli filmad innan operation. Får veta att operation är skjuten från kl 4.00 till senare. Men någon gång mellan 5-6 åker jag ner till operation för vidare förberedelser och innan dess får jag lugnande tablett. Danne är med mig hela tiden och utanför operationssalen får vi säga hejdå utan att veta om det ev är sista gången. Sen åker jag in i operationssalen och det sista jag minns där är att en kylväska blå och vit kommer in och ställs på en stol, sen kopplar de på droppet och sen minns jag inget mer förrän två dagar senare. Operationen utfördes av den läkare jag träffade under hösten nämligen Frans Duraj. Han är en jättebra läkare som jag har stort förtroende för. Operation hade tagit 5 timmar och respiratorn tagits bort redan samma dag då jag även frågat efter julmust. Jag väcktes innan respiratorn skulle bort. De tog också upp mig ganska fort för att få mig på fötter och på CIVA fick jag även gå min första stapplande promenad med gå-stol och med kroppen full av smärtstillande. När jag tog min längsta promenad där så var en av läkarna från i somras där och jag gick fram och pratade lite med henne, hon hade tårar i ögonen och så även jag. Det är en av få läkare jag verkligen känner förtroende för. Även tv3 kom förbi och filmade lite när narkosläkaren hälsade på mig och jag fick även information om kontraktet som ska skickas till mig så de har min underskrift och får sända det som de spelat in.

Efter CIVA hamnade jag på BRIVA (brännskade avdelningens intensiv) detta för att det var enda stället med lediga platser. Där hade jag vak dygnet runt, fick borsta tänderna och tvätta mig i ansiktet första gången och det var skönt. Stannade där en natt och sen kom jag till min avdelning på kvällen, dvs transplantation och leverkirurgi avd 85c2. Fick där ett eget rum som jag hade i 2 veckor.