jag har tidigare alltid varit intresserad av kläder men nu är det inte så kul längre. Jag fortsätter att svälla av medecinerna och mår allt sämre av det. Idag gjorde jag dessutom dumheten att försöka prova en klänning, så mig själv i spegeln i provrummet och insåg hur mycket jag faktiskt ökat bara senaste två veckorna, nu vill jag bara gråta........... :(
Känner inte längre för fest imorgon, känner inte för någonting, mår så dåligt psykiskt av denna viktökning. Har inte varit på biltema sen kassörskan frågade när det var dags eftersom det syns att jag ska bli mamma. Självförtroendet är helt sänkt, kan inte handla på vanliga klädesavdelningar längre, växer ständigt ur de få kläder jag köper, vill inte längre lägga hundralappar på en klänning som jag vet att jag inte kan ha om ett par månader. Fastnar allt oftare på sidor om övervikt och om överviktsoperationer. Ska be läkaren om en remiss till överviktsenheten nästa gång för nu måste de göra något för snart pallar jag inte mer... livet känns inte längre kul och jag undviker min egen spegelbild... spelar ju ingen roll att jag ändrar kosten vikten ökar ändå... mår såå dåligt och känner mig äcklad av min egen kropp och vill bara skära bort en stor bit av magen och låren för det är där det sitter alltihop, 16-20 extra kilon som behöver komma bort...
Hoppas läkarna lyssnar på mig nästa gång för jag har nu tjatat i ett år och snart pallar jag inte mer... känner ju redan nu att jag helst håller mig hemma, vill inte vara ute, har knappt kläder jag kommer i och har inte råd att spendera mer heller, blir ju utförsäkrad och kanske även måste flytta, orkar ju inte jobba mer än 50%.
Det här var ingen rolig läsning Kicki. Så tråkigt att du mår så dåligt. Jag hoppas du får kontakt med någon som kan hjälpa dig med både det ena och det andra så att du får lite gnista att leva upp igen. Kram.
SvaraRaderaTrist Kicki att du mår så dåligt av vikten. Är det inte medicinerna som gör att du ökar i vikt?
SvaraRaderaJag stör mig också på att jag går upp i vikt. Men kanske inte på samma sätt som dig. Jag brukar tänka när jag ser mig i spegeln. Maran det är du o ingen annan som kan göra något åt det. Iväg på gymmet, ut i spåret med dig.
Men det blir lite annat för dig, som inte har samma val. Hoppas du får någon respons av läkarna.
Jag förstår precis hur du känner det. Min första dag på min arbetsplats, så frågade assistenten hur länge jag ska jobba, eftersom hon var övertygad om att jag var gravid. Eller som när Jörgens kollega klappade mig på magen och undrade när det var dags... Det är inte alltid man kan göra någotr åt situationen, som när det är läkemedel som är orsaken. Försök i stället att hitta överviktiga perosner du kan se upp till. Då kan det vara lättare att acceptera att du ser ut som du gör, även om du helst hade varit smalare. Så småningom känns det lättare! KRAMAR!
SvaraRaderaJobbigt att du mår så dåligt av vikten. Men det finns ju en orsak till att du går upp, så det är ju inte du som äter dig till det. Du får ta vara på livet ändå. Vet hur det känns med övervikt. Men du har en FAMILJ som älskar dig oavsett om du väger 60 eller 80. Hoppas du kan få någon hjälp så du mår bättre. Bry dig inte om vad folk som inte känner dig tycker och tänker,dom vet inte sanningen. Men jag vet att vi överviktiga har det tufft i samhället.
SvaraRaderaHoppas du får trevligt på festen i alla fall.
Kram Carina