Vikt, medecin mm

visst är det medecinerna som är stora boven i att jag går upp i vikt, men också att orken inte finns. Klarar inte av att gå längre sträckor utan att få ont i benhinnorna och bli helt anfådd, klarar inte av att cykla fram och tillbaka till affären längre, orkar inte gå i fler än en trappa åt gången utan måste vila emellan om jag ska flera trappor upp.

Läkarna är på mig att jag måste ner till 65 kg, farligt att få fett på levern och speciellt för mig då jag har en extra känslig lever som transplanterad. De säger hela tiden åt mig att tänka på vad jag äter, men jag äter ju inte godsaker mer än någon enstaka gång och då kanske två karameller på en helg. Visst händer det att det blir mer, men det är väldigt sällan. Har frågat läkarna om träning och gym, men nej, det får jag inte. Det är för påfrestande på levern än så länge och inget alternativ.

Vart köper man kläder? Vart finns det jeans med 40" i midjan? Vart kan man köpa jeansshorts utan resårmidja för dem med storlekar på 46-48-50?....

Har inventerat min garderob, kan ha ett par leggings, mina jobbshorts och en kjol som jag spräckt resåren på....till det några få blusar/skjortor och enstaka tunikior. En del har jag sorterat bort då jag inte längre orkar med att få frågan om när det är dags eftersom det inte kan vara långt kvar. Nästa gång ska jag nog svara : Nej jag är inte gravid bara tjock! sen invänta reaktionen...

Jennifer blir ledsen när jag inte är glad, är inte glad och alla frågar varför jag jämt ser så ledsen ut, finns inte ett foto på mig taget senaste året där jag är glad utan har alltid ledsen blick...det skiner så tydligt igenom...

Josephine säger att allt inte beror på mig utan att jag inte hade stöd och hjälp när jag hade ork efter operation och det helt enkelt inte fanns tid för mig och mitt tillfrisknande. Ja, vad säger man döttrarna ser det från sina synvinklar....

Går inte längre ut med mina kompisar, har ju inga kläder, ingen ork... vet ej hur jag ska göra med resan i höst som jag skulle göra med en tjejkompis, har ju ingen bikini och svårt hitta en som döljer kroppen och som finns i tillräckligt stor storlek. Samtidigt vet jag att jag verkligen behöver komma bort.

Hur som helst är det inte lätt och i vintras lovade Danne att hjälpa mig, men än så länge har det sen dess bara blivit två korta promenader. Så det har inte varit mycket hjälp och jag känner inte stödet som jag behöver, tvärtom....känner mig bara tjock och ful.

Kan ju inte längre handla på mina favvobutiker där jag brukar handla kläder dvs HM, Cubus, Gina Tricot, Vila och Vero Moda. De har inte storlekar som passar längre. KappAhl är jag inte så förtjust i och som min svärmor sa förut: Där vill man inte handla för det är så tantigt! Jag är 37 och tänker definitivt inte klä mig i kläder jag inte trivs i eller som jag inte finner snygga. Då fortsätter jag hellre hålla mig inomhus och undviker att göra saker där jag vet att jag kan må dåligt eller få höra kommentarer om min vikt.

Dessvärre kan jag inte heller påbörja någon riktig diet, eftersom det påverkar mina medeciner. Men jag kan byta ut vissa måltider mot nutrilett igen, börja med vätskedrivande och försöka få läkaren att skriva ut bantningstabletter...man kan även köpa Allevo fiber+ på apoteket som sväller i magen och som sen gör att man äter mindre portioner...tänker sluta äta bröd, undvika potatis, pasta och ris och bara äta kolhydrater i små mängder...mer kan jag inte göra....

Fest idag, men just nu tror jag att jag stannar hemma, inte så jättesugen att gå, gillar inte att vara bland människor jag inte känner och inte heller att inte ha något jag kan ha på mig...min garderob ekar ju numera och i andra garderoben ligger kläder för 30-40000 kr som jag inte längre kan ha....