fått nya chockdoser kortison med mega huvudvärk som följd, får även dropp var 12:e timme med antibiotika mot cmv virus som visade att det aktiverats av den förra chockdosen, nu är man tveksam och de väntar fortfarande på dna-cmv svaret och förhoppningsvis är det negativt så jag slipperfler dropp. Men innan svaret kommer så fortsätter droppen. Ul igår visar på att levern och gallan fungerar bra, däremot lite dåligt blodflöde i ett kärl till tarmen, kan bero på en propp bakom mjälten trodde en röntgen läkare så nu blir det ct imorgon. Ska även få propplösande spruta ikväll. Är det en propp så kan den ligga bakom alla sämre värden så det vore ju onekligen en ganska enkel lösning då den kan lösas upp med sprutor. I så fall blir det en ny biopsi nästa vecka så att man ser att det kanske inte ens var en avstötning och man vill ju inte övermedicinera mig i onödan. From imorgon ska jag dock öka tablett dosen kortison för att sedan minska den sakta igen. Men hellre det och få må bra och kanske kanske om allt går som det ska kan jag bli utskriven i början på nästa vecka. Men är nu hemma mycket, sover hemma och får dropp kl 20 och kl 8 så länge jag ska ha dem, dock blir det ju ct imorgon, hoppas på en tidig tid.
En sak i det hela är också att man ser vilka vänner som bryr sig, vilka som hör av sig när man som bäst behöver det, vilka som drar sig undan och som man bara duger åt när man är frisk! Det tar ju så lite tid att visa att man bryr sig om någon, mindre än en minut och någon gång måste människor prioritera andra än sig själva. Människor utan empati och medmänsklighet är bedrövligt, det är ju så enkelt att visa att man bryr sig: ett leende ca 2 sek, ett meddelade ca 10 sek, ett telefonsamtal ca 1 minut. Varför är det så svårt för endel???
Hej
SvaraRaderaSkönt att du uppdaterar, tänker på dig flera gånger om dagen och är bekymrad. Vad skönt det vore om det inte var en avstötning trots allt. Låter jobbigt allt du behöver genomgå nu, så tufft att vara mitt i allt och bara vara tvungen att uthärda allt de gör med en.
Kram på dig och jag håller tummarna!
Malin
Jag uppdaterar så mycket jag orkar här och när jag har tillgång till dator, iphone och blogspot fungerar inte. Men för de som har mig på facebook kommer uppdateringar flera gånger per dag, efter varje rond och undersökningssvar. Konstigt nog känner man en speciell samhörighet med andra levertransplanterade, en lever vän till mig kallar oss "lever-systrar" för man följer varandra och inser hur skört livet är och vad som kan hända. Man följer varandra genom allt det bra och det dåliga, en dag i sänder. Kram tillbaka till dig Malin
SvaraRaderaBra fråga. Har ingen aning om varför det är så svårt för en del. Svårt att veta vad man ska säga kanske? Då kanske en del väljer att inte säga något alls i stället.
SvaraRadera