Fick skicka nytt foto till kalendern som ska ges ut då mina inte hade tillräckligt hög upplösning, men så var det en chansning med två bilder tagna med mobiltelefon, men nu har jag skickat in en tagen med en riktig system digitalkamera. Hoppas den funkar och den är från midsommar innan jag blev sjuk igen, eller mådde bra och värden inte ökat så mycket.
Mår hyfsat men oroar mig inför måndag, oroar mig för framtiden, hur länge ska man orka kämpa? Hade jag inte haft familjen och vännerna hade jag givit upp lättare men jag försöker och alla dagar är olika, igår var en bra dag, jag åt bra, orkade göra saker, idag är en sämre dag, jag orkar inte, vill bara vila...det bästa är nog att lyssna på kroppen och dessutom äter jag dåligt idag, men får i alla fall i mig vätska.
Funderar på att ta tag i och blondera håret igen, skulle gjort det för längesedan men skjuter bara upp det, men ilband måste man göra saker för sin egen skull och just nu längtar jag efter att tjejerna kommer hem, Vickan är nog på väg, behöver en stor kram, så himla känslig just nu och lätt för att gråta för allt. Jobbigt men tror det är påverkan av mediciner och att allt är som det är....jobbigt leva i ovissheten speciellt som inte läkarna heller är 100 % på vad som felar.
Apropå levertransplantationer så har ju grannen i dalarnas bror också gjort en levertransplantation men tidigare än mig och på Huddinge, även han är en som behövt göra en andra operation då den första levern inte var bra, detta får mig att tvivla lite, hur bra är eg sjukhusena på att hitta en passande lever? Vi har ju även hon på Ackis som nyligen omtransplanterades pga miss hos Huddinge, hur många måste eg genomgå en andra transplantation, har läst om dem som gjort en tredje....vill inte ens tänka så långt! Denna lever måste lugna sig och stanna, den ska den ska den ska, JA KLART DEN SKA!!!!!!!
När jag sitter och läser allt du har gått igenom och ska igenom så rinner faktiskt tårarna.Tycker du är otrolig Kicki och hela din familj!Styrka till er alla.
SvaraRaderaYou go girl..
Många kramar.. Kattis
Livet är inte rättvist och mycket har jag gått igenom sista tre åren, mycket verkar vara kvar, men jag försöker kämpa även om en del dagar verkilgen är down. Jag gör så gott jag kan! Kram till dig Kattis
SvaraRaderaDu är en kämpe och jag är glad för att du kämpar på.
SvaraRaderaFörstår att du oroar dig för framtiden, klart man vill ha besked på vad som är fel och hur det ska gå. Men självklart ska det gå bra.
Sköt om dig och tur att du har en sån underbar familj.
Kram Carina
Kram! Jag förstår dina känslor så, man kan inte vara positiv och glad hela tiden. Sorgen måste också få plats och du har ju det oerhört tufft nu med all ovisshet. Tänker mkt på dig!
SvaraRaderaKram igen, Malin